Cecilia Öhrwall är pedagogen, körledaren och kompositören som är med där det händer. Körsången har funnits med sedan barnsben, bland annat genom pappa Anders Öhrwall. Cecilia är också flitigt anlitad som kompositör för exempelvis dokumentärfilmer. Hon har också varit med och startat integrationskören Gränslösa Röster, som vi såg senast som mellanakt i Melodifestivalen 2018. Nu är hon aktuell med ett nytt projekt – Songlines!

Sedan början av 2018 är Cecilia deltidsanställd på Länsmusiken i Stockholm som projektledare för Songlines. Projektet startades på initiativ av moderorganisationen Jeunesses Musical Sverige och finansieras av Allmänna Arvsfonden.

Hur känns det att ha fått uppdraget att jobba med Songlines?

Cecilia: Jag tycker att det här är jätteintressant och tycker att det är viktigt med integrationen och ser ju hur fruktbart det är. Framför allt genom Gränslösa Röster. Där har det från första repet funnits ett möte direkt genom musiken. Vi hade så lätt att umgås och prata med varandra. Det är så svårt att sätta ord på exakt vad det är med musiken som gör att man möts så enkelt och ser att det är ingen skillnad på oss, vi sjunger samma. Det är ett otroligt bra sätt att mötas och se att det inte är konstigare än så här. Vi är ju väldigt lika!

Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan det du gjort tidigare och ditt uppdrag i Songlines?

Cecilia: Framför allt att Songlines så tydligt är riktat till ungdomar – att det är av ungdomar för ungdomar. Gränslösa Röster t.ex. är för alla åldrar och olika nationaliteter, men det här är ju ett projekt direkt riktat till de många ungdomarna som kommit till Sverige, och deras möjlighet att möta etablerade svenska ungdomar.

Sedan Songlines startade i Sverige 2016 har man vunnit Framtidens Musikpris 2017 och inte minst blivit uppmärksammade när Sting valde att donera sina prispengar från Polarpriset till projektet.

Vad har det här priset och Stings donation betytt för Sonlines?

Det betyder att det blir mer etablerat och mer på riktigt. Jag skulle säga att det blir mer accepterat. Sting är ju en tung musiker och kreatör så det är klart att det ger gensvar direkt.

Varifrån tror du att du fått ditt engagemang att jobba med den här typen av projekt och den här typen av frågor?

Cecilia: Ja det är en jättebra fråga. Jag själv undrar ju ibland. Jag tror att det började för länge sedan när jag fick möjlighet att vara med i teaterverksamhet hos Kent Ekberg och Enskedespelet. Jag hade innan det gjort revy hos Peter Flack i Örebro, men så fick jag vara med i det här och fick göra musik till Romeo och Julia som sattes upp. Vi var säkert hundra ungdomar som stod på scenen och dansade och sjöng. Då tänkte jag att, just i den här formen där vi alla jobbade tillsammans, vad starkt det där uttrycket blir när vi alla tillsammans gör någonting. Jag tror att det var där det startade.

Nu har du inte jobbat så jättelänge med Songlines, men vad skulle du säga är den största utmaningen med projektet?

Cecilia: Det känns som att man skulle kunna göra hur mycket som helst! Utmaningen är väl hur man ska kunna nå många och hur de ska veta att man kan komma och att få vara med i projektet. Det tror jag är det svåra. Det handlar nog mycket om, har jag insett tack vare vårt samarbete med Stadsmissionen, att det är vi som måste röra på oss. Att söka upp helt enkelt. Det är ju unga som ska hjälpa och vara med och göra. Det finns också en riktig budget till unga som kan vara med som workshopsledare med dans eller gitarr osv.

Under våren har Sonlinges påbörjat ett värdefullt samarbete med Kulturskolan i Stockholm och Johanna Linnéus som varit till stor hjälp vad gäller exempelvis kontakter och lokaler där ungdomar har kunnat träffats under avslappnade former och jammat med olika instrument. Songlines har också under sommaren anordnat dagläger.

Berätta lite om hur det gick med lägret.

Cecilia: Det gick över förväntan!

Vi visste ju inte hur många som skulle nappa på detta erbjudande, men vi hade drop in frukost så vips hade vi ca 25 stycken på plats per dag. Tack vare Länsmusiken hade vi möjligheten att husera på Musikaliska och på Stallet. Fantastiska platser som ska vara tillgängliga för många!  Vi hade gitarr och cajun jam varvat med sång och uttryck, dels att man fick berätta om en egen sång, eller sjunga den och att vi sjöng tillsammans allt från Joik, Laleh, Opera, Afghanska sånger och moderna poplåtar.

V avslutade lägret med lite av en konsert där vi sjöng för varandra och dansade. Då hade vi också gästande musiker; Ruhollah på Dhol och Fardin på harmonium- alla dansade!

Till sist – vad är det för grejer som ligger närmast nu för Songlines?

Cecilia: Cecilia:Vi har nu en regelbunden träff varje tisdag på Mäster Olofsgårdens lokaler i gamla stan där projektet ”Dörren” finns. Bland de olika Ateljéerna har Songlines tisdag kväll och här kan man komma o lära sig spela instrument. Parallellt med det är vi ute på hem och på Stockholms stadsmissionsgårdar där många ungdomar finns. Längre fram kommer vi ha en höstfest där man också får uppträda och sedan ska Songlines medverka på MR dagarna Älvsjö mässan 15-17 november.

⍅ Text och intervju av Linnéa Nolér

Intervjun med Cecilia är en del i KÖRKRAFTs artikelserie om körsång som kraft och metod vid språkinlärning och integration. Har DU ett spännande projekt som du vill att vi ska skriva om?

Vill du veta mer om Songlines kan du läsa mer på deras hemsida www.Songlines.se

Fotograf i denna artikel är Tina Axelsson och den översta bilden är från Lägret på Musikaliska och den nedre bilden är från El Sistema Södertälje och pojken heter Gabriel.

Har du något tips på vad eller vem vår nästa artikel ska handla om? Kontakta caroline@kulturfyren.se